25

Att bli mamma

 
"Hur känns det att bli mamma nu då?!"
Den frågan möts man av många gånger under graviditeten. Och med ett leende på läpparna svarar man oftast "det känns helt fantastiskt." Det är ingen lögn, det är nog bara det mest naturliga svaret. För det är så det "ska" kännas. I alla mamma-bloggar jag följde under graviditeten tyckte jag att allt såg väldigt rosa och glittrigt ut, livet verkade vara en saga när man fött barn. Men som ni vet så skrev jag mycket om hur rädd jag faktiskt var när min förlossning började närma sig. Jag började ställa frågan till mig själv istället, "jag ska bli mamma." Det var alltid blandade känslor som dök upp. Ibland total lycka och kärlek, ibland en stor förvirring och ibland kändes det bara helt blankt. Men en sak är jag säker på, nu när jag faktiskt fött barn. - Det är omöjligt att mentalt förbereda sig på att bli förälder.
Faktum.
Det pratas för lite om babyblues (tre-dagars-depressionen). Det är tre dagar efter förlossningen, som mjölken rinner till i brösten. Alla upplever inte detta, men jag gjorde det helt klart. Jag hade längtat länge efter känslan att få komma hem med vår nya bebis, men när det väl blev verklighet fanns inget lyckorus där alls. Jag var livrädd, plötsligt kändes allt väldigt, väldigt verkligt. Och jag insåg att jag hade fullt ansvar för en annan människa. Det är ingen enkel sak att mötas av, för det är helt nytt. En del kanske tar det med en klackspark. Jag satte mig på golvet och började gråta. Och det fortsatte en stor del av den natten, och natten efter det. När bebisen skrek visste jag inte vad han behövde. Jag försökte med allt, men det verkade inte hjälpa. Vad jag kände då? Ångest, oro.
 
Nu kanske många av er som läser min blogg och väntar barn blir helt förtvivlade. Eller tänker "men gud, du är ju sjuk i huvudet som kan känna sådär efter att ha fött ditt barn." Men så är det inte. Det är helt okej att låta känslorna komma fram efter förlossningen. För nej, det är ingen enkel sak. Det är första gången man står där med en liten person i famnen, vars alla behov går före ens egna. Och det går inte att trycka på paus, inte ens när man är dödstrött, vill gråta, bara vara ensam.
 
Men det positiva är att oftast vänder detta. För mig kommer det ta tid, men förhoppningsvis landar jag i rollen som mamma snart. Jag älskar min son, mitt fina barn, och jag är så tacksam över att han kommit till mitt liv. Men det är fortfarande en lång resa att bli mamma.
 
Att ha fått barn är det största jag har varit med om. Och det mest fantastiska. Det är absolut ingen dans på rosor, men det är värt varje minut av gråt och skrik. Utan tvekan. Och om jag ska svara på frågan "vad har varit häftigast hittills?" så svarar jag att se honom för första gången. Efter förlossningen när de bar fram honom. Då rann tårarna. Hej min älskade vän. Äntligen är du här. Något sånt tror jag att jag fick fram.
 
/ C
 

Mer från bloggen

Fantastiskt bra skrivet ! 💕 är så orolig över min förlossning så jag knappt sover om nätterna! Varje dag och minut närmar det sig!

Härligt att någon skriver om annat än rosa moln och fluff!

Kram

Svar: Åh du kommer klara det!! Bestäm dig för att du kommer vara bäst i världen när förlossningen väl kommer. Fokusera på att träffa dina barn. <3 förstår att du är nervös, jag var livrädd men de kommer alltid ut på ett eller annat sätt. Kram på dig!
Cornelia

2 Emma:

Tycker det är starkt och modigt av dig att skriva om detta. Jag kände precis likadant. Mitt höll i sig ett par dagar längre. Jag var glad och lycklig samtidigt som jag var otroligt rädd, orolig o nervös. Mycket gråt blev det men ju mer dagarna gick desto lättare o bättre blev de. Kan fortfarande vissa dagar fundera på vad jag har gett mig in på och om jag kommer klara detta. Min dotter är nu 7!veckor.

Svar: Samma här haha! Kan få smått panik ibland men inte alls på samma sätt som de där första dagarna.
All lycka till dig, kram <3
Cornelia

3 giulia:

Åh, håller med totalt i det du skriver, känner igen i det också. Först svarar man det känns bra utan att veta egentligen vad man pratar om. Det tar ett tag att landa i att man är mamma, babyblues... jag grät och kände mig värdelös samtidigt som jag blev sjukare. Jag fick läggas in för infektion i livmodern. Men nu börjat saker och ting rull på mamma rollen känns lättare.

4 giulia:

Åh, håller med totalt i det du skriver, känner igen i det också. Först svarar man det känns bra utan att veta egentligen vad man pratar om. Det tar ett tag att landa i att man är mamma, babyblues... jag grät och kände mig värdelös samtidigt som jag blev sjukare. Jag fick läggas in för infektion i livmodern. Men nu börjat saker och ting rull på mamma rollen känns lättare.

5 giulia:

Åh, håller med totalt i det du skriver, känner igen i det också. Först svarar man det känns bra utan att veta egentligen vad man pratar om. Det tar ett tag att landa i att man är mamma, babyblues... jag grät och kände mig värdelös samtidigt som jag blev sjukare. Jag fick läggas in för infektion i livmodern. Men nu börjat saker och ting rull på mamma rollen känns lättare.

6 giulia:

Åh, håller med totalt i det du skriver, känner igen i det också. Först svarar man det känns bra utan att veta egentligen vad man pratar om. Det tar ett tag att landa i att man är mamma, babyblues... jag grät och kände mig värdelös samtidigt som jag blev sjukare. Jag fick läggas in för infektion i livmodern. Men nu börjat saker och ting rull på mamma rollen känns lättare.

Svar: Oj stackare, infektion precis efter förlossningen låter inte kul. Skönt att du mår bättre nu, kram <3
Cornelia

Känner igen mig i mkt de du skriver. Hamnade nog dock inte i en depression men efter förlossningen hade jag så ont. Kändes som jag hade ett elefants underliv. Jag fick inte sy alls många stygn men hade ont ändå. Kunde inte gå ordentligt på 1 vec. Blev svimfärdig bara jag stod upp. Min kille fick göra allt.. Hjälpa mig med Leo, laga mat, handla osv.. Jag kunde bara sitta där i soffan och inte göra nåt mer än att agera mjölk ko. Så jag satt där i soffan och lipade över att inte kunna göra nåt. hade ju fantiserat så om dessa barnvagnspromenader osv. Tog 1 mån typ innan jag orkade mig ut med barnvagnen. Tyckte de va jobbigt att sambon och jag inte hann med våra myskvällar som innan då Leos behov gick före. Var många kvällar jag grät av frustration och saknade också livet innan. Men ju mer msn kommer in i det ju mer fantastiskare blir det och kärleken till barnet bli större för varje dag. Nu 9 månader senare så kan jag istället ligga och gråta i sängen över hur mkt jag älskar min son, att jag bara vill han ska vakna så jag få pussa på honom. Livet nu är så mkt bättre än innan. De tar ett tag att komma in i nya rutiner. Nu är livet nästan som innan bara det att vi få dela det med vår underbara pojk! Kram

Svar: Åh jag håller med. Har också suttit och lipat flera kvällar, bara saknat allt det gamla. När man inte hade samma ansvar. Skönt att fler känner igen sig! Måste vart sjukt jobbigt för dig att bara kunna sitta där, gud alltså. Förstår att du var frustrerad!
Det är skönt att man kommer in i det, nu hade jag inte bytt ut detta för allt i världen. Kram <3
Cornelia

8 Felicia:

Väldigt bra skrivet och modigt att du vågar dela med dig. Jag ska ha barn i Maj och om jag skulle känna så här efter förlossningen så kan jag nånstans känna att det är normalt och att det går över. Kram

Svar: Tack fina du! Tycker det är viktigt att folk får veta, så man inte känner sig dålig ifall dessa känslor dyker upp som de gjorde på mig. All lycka till dig och barnet! <3
Cornelia

9 Sandra:

Jag tycker bara du är tuff som står för ärlighet. Det känns bättre att få läsa om den riktiga verkligheten av att ibland är det skit tufft som mamma. Å där finns skrik å gråt å sömnlösa nätter. Än att som vissa bloggare som påstår att deras bebisar bara ligger förlamat tysta i en säng medan dem kan göra precis vad dem vill. Jag slapp den 3 dagars depressionen som tur är eftersom jag var väldigt deprimerad den sista tiden av min graviditet. Så när min son äntligen kom ut blev det liksom slutet på depressionen. Men jag säger som du. Allt skrik å gråt är helt klart värt att få dela resten av sitt liv med sina barn. Han är min solstråle, han är mitt livs största kärlek, min lilla gosse <3

Svar: Åh! Skönt att du blev av med depressionen när din som kom, vilket underbart slut liksom. Och tusen tack <3 kram på dig!
Cornelia

10 Sandra:

Otroligt fint och ärligt skrivet verkligen!! All lycka till dig och din fina familj! <3

Svar: Tusen tack fina du! Kram
Cornelia

11 Zozo:

ååh vad fint skrivet Cornelia<3
det är inte lätt från att vara själv till att ta hand om en liten<3 men det kommer ska du se och jag tycker du är sååå otroligt stark och kommer vara förebild åt väldigt många men bäst av allt så är du bästa mamma åt din lilla prins<3
vet inte hur jag ska förklara men du är föörr bra<3
kram på dig fina<3

Svar: Åh tack fina du, dina ord värmer så mycket! Kram på fina dig!
Cornelia

Var exakt samma sak här. Trodde fan att jag skulle gå under haha.. Skönt att de där ändrar sig rätt snabbt ändå ;)

Svar: Verkligen, samma här! <3
Cornelia

13 My :

TACK för det här inlägget. Jag upplevde det samma som du, att det skulle falla en rosa dimma över vardagen från första sekund. När sonen sen var ute kände jag lättnad och glädje över att äntligen få träffa honom, men kärlek? Nej. En stark beskyddarinstinkt fanns där, men absolut ingen stark kärlek. Dock tog det väldigt lång tid för mig att förstå att det är normalt - så otroligt modigt och klarsynt av dig att erkänna det såhär tidigt efter förlossningen. You go!! Kram

Svar: Åh tack fina du!
Cornelia

14 towe:

Vad stark du är som skriver detta.
Jag känner igen den där baby blues, men jag visste inte vad det var förens andra kvällen hemma med sonen brevid mig och sökte på google, "värdelös mamma som bara gråter" jag grät hela nätterna i 3 dagar det var så himla mycket att ta in. Lycka till med allt och vilken fin son du har. kram

Svar: Åååh fy :-( så sorgligt. Men vet hur det är.. All lycka till dig nu i fortsättningen :-*
Cornelia

15 Malin:

Åh det där minns jag med! Jag mådde precis skitdåligt och ville bara ha tillbaka mitt gamla liv. Jag satt och tittade på min sambo på nätterna när han låg och sov och jag fick runt och vaggade och ammade och bara kände hur "hatet" mot honom växte.. Varför fick han liggande och sova men inte jag? Varför hjälper han inte till? Som tur var gick ju detta över efter lite mer än en månad. Men usch vilken jobbig period det var. Den omställningen man gör går liksom inte att förbereda sig

Svar: Usch då :-( Tycker dock din sambo borde hjälpa dig på nätterna, gör han inte det? Vi brukar skifta hemma så att båda får sova (när han vaknar). Kram!
Cornelia

16 Jessie:

Så skönt att läsa det här, så man vet att om det skulle hända en själv så är man inte ensam. Starkt av dig att dela med dig. Tack för en fantastisk blogg <3

Svar: Tack själv fina du! Kram <3
Cornelia

bra skrivet <3

Svar: Tack fina!
Cornelia

Alla känslor är verkligen sanning och måste vara okej som mamma och förälder, helt rätt. Jag håller helt med. Det är FÖÖÖÖR mycket perfekt, att folk hinner med allt på en gång OCH sitt perfekta barn och det ständiga leendet... osv.. Mycket klokt skrivet av dig som ung mamma tycker jag..! <3

Svar: Tusen tack fina du! :-)
Cornelia

19 paulina:

åh jag älskar att läsa bloggar om mammor som är i min egen ålder. Längtar tills det är min tur att gå igenom den där fantastiska resa. Kram

Svar: Vad kul att höra! :-) Ja du har något stort att se fram emot när det blir din tur! Kram på dig <3
Cornelia

ska också bli mamma, men har ett par månader kvar faktikst :)

Svar: Men åh grattis fina du! <3
Cornelia

Fint skrivet! :) Lycka till!

Svar: Tack! Kramar!
Cornelia

Inte f-n är det lätt att bli mamma heller. Och jag känner mig ännu mer rädd den här gången än jag gjorde förra gången. Jag oroar mig mkt för hur livet kommer att bli från att gå från ett barn till tre! Läskigt värre! Kejsarsnittet är jag inte speciellt orolig för direkt, men livet efteråt....

23 victoria:

åh vilken fin blogg!

Svar: Tack fina du!
Cornelia

Åh det var en liten en du har i famnen! Har inga barn än men det är bra att du skriver på ett så bra sätt att allt inte är en dans på rosor och att man faktiskt får får och kan känna så efter en förlossning. Mycket känslor som kommer fram!

Svar: Ja verkligen, det är viktigt att folk får läsa hur det är - på riktigt. Kram på dig <3
Cornelia

Tack så jätte mycket! :) <3 Längtar riktigt mycket tills magen växt lite mer :D

Svar: Ja det förstår jag :-)
Cornelia