12

Att inte kunna amma

 
Under graviditeten fick jag en amningsbok av min barnmorska. Den innehöll ett antal frågor om min erfarenhet kring amning och hur mina tankar såg ut inför att själv amma. Var det något jag ville eller inte? Mitt svar var självklart, jag hade längtat hela graviditeten efter de där små mysiga stunderna med mitt barn vid bröstet.
"Det är otroligt värdefullt att amma, det gynnar både dig och barnet. Mer närhet och näring." sådär hade det pratats under hela graviditeten. Det stod i böcker, talades om under föräldraträffarna, barnmorskan pratade om det och även under amningskursen jag var på talade de om hur viktigt det är med amning. Valfritt men viktigt. Jag hade aldrig lagt så mycket tankar kring amning som nu, för mig var det bara självklart att det var något jag ville göra. Men jag insåg när jag satt på amningskursen hur stressad jag hade blivit av all info och förberedelse hela tiden. Räckte det inte med ett samtal hos barnmorskan, varför alla dessa filmer, bilder och blanketter till höger och vänster?
 
När Johannes lades på mitt bröst efter förlossningen blev jag så lycklig när jag såg att han letade efter bröstet och tillslut fick ett grepp om det. "Yes, det funkar!" Det kändes helt fantastiskt.
Men bara efter ett par dagar hade jag insett att mjölken jag hade inte räckte för att göra Johannes mätt. Både han och jag mådde dåligt utav detta, så ersättning fick göra jobbet tills mjölken hade runnit till mer i mina bröst. Jag kämpade och kämpade, det var ju så viktigt att amma. Jag måste fixa detta, tänkte jag hela tiden.
Men något varken jag eller min sambo riktigt hade fått veta var hur lätt bebisen hellre väljer flaskan före bröstet. Alltså kan det vara svårt att gå tillbaka till amning när man väl börjat ge mat på flaska. Precis så blev det med Johannes och varje gång jag försökte ge bröstet blev han bara frustrerad. Som om han glömt bort hur man blev matad på bröstet. Det gjorde ärligt talat ont i hjärtat. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde mata mitt eget barn. Det som var så viktigt, det hade jag ju fått höra under nio månader från alla håll - och nu klarade jag inte ens av det. Grät flera gånger i ren förtvivlan när jag försökte lägga honom vid bröstet och det inte gick. Nehe, flaskan igen. Till slut blev det flaska på heltid.
 
Nu har jag accepterat läget och matar Johannes med flaska varje måltid. Jag hade säkert kunnat amma, ifall jag kämpat på ännu mer. Lagt honom ännu oftare vid bröstet och pumpat ut ännu mer mjölk. Men det gick åt alldeles för mycket energi åt att hela tiden försöka. Jag ville vara med Johannes, njuta av våra matstunder och inte bli sådär besviken varje gång. Jag valde att lägga amningen åt sidan och bestämde att våra matstunder skulle bli lika bra med flaskan. Jag älskar att mata Johannes även om det inte är bröstet som ger mjölk. Det är fortfarande jag. Närhet kan man få lika mycket av även fast man inte kan amma. Det är man alldeles för otydlig med tycker jag.
 
Vill säga till er gravida att inte fokusera så mycket på all information om amningen. Jag hade önskat att jag inte hade lyssnat och läst så mycket. Hur, var och varför man ammar är inte det viktiga utan att ni båda mår bra. Gå med inställningen att ni klarar det och att hur det än blir så kommer det bli bra.
 
Ville släppa lite tankar såhär på kvällen, nu är det definitivt dags att sova. Godnatt på er! ♥
1 sandra:

Jag förstår dig. Men jag har nu ammat i snart 3 månader och funderar på att sluta. Jag mpr så dåligt i min egen kropp. Känner onte igen mig sj då jag ser mig i spegeln. Jag gick upp 30 kg under grav, har 15 kg kvar och inga kläder som passar. Amningen gör att jag inte kan gå ner. Känner att jag försöker men mår så pass dåligt av det.
Kram

Svar: Åh men det förstår jag. Det är viktigt att trivas med sig själv för att kunna må bra. En ledsen mamma kan gå över på barnet. Gör det som känns bäst för dig själv och lycka till med det valet <3
Cornelia

2 Amanda:

Skönt att läsa. Jag är inställd på att amma med medveten om att det kan bli annorlunda. Det är som du säger, det viktigaste är att båda mår bra. Fungerar det inte så gör det inte det, då får man göra det bästa av matstunderna ändå. Han får säkert minst lika mycket närhet för det.

Svar: Ja precis! Rätta inställningen <3
Cornelia

3 Emily - Ung mamma till Xena:

Åh jag vet precis hur du känner! Jag trodde att amningen gick superbra, hon fick tag flera gånger och låg länge länge, och det var jättemysigt. Så åkte vi hem från BB och hon började bli jättefrustrerad vid bröstet, men snuttade gjorde hon väldigt länge. När vi åkte på fyra dagars kontroll hade hon gått ner mer än 400g i vikt, och barnmorskan sa "men Emily, ditt barn är ju utsvultet" och det gjorde så ONT alltså. Vi blev inlagda på BB igen, och jag skulle få amningshjälp var tredje timme, och vi testade allt, men hon ville bara inte. Efter ett dygn gav till och med barnmorskorna upp och jag fick hyra en pump och ge på flaska, för mjölk fanns det gott om. Nu har jag dock slutat pumpa, dels för att det är jättestressande när sambon inte är hemma på dagarna, dels för att hon verkade bli riktigt dålig av min mjölk.

Jag tycker man borde få mer info om hur svårt det är med amning i många fall, inte bara hur bra och viktigt det är, för det blir verkligen ett stressmoment! Tycker du gör helt rätt i att ha en fin stund med flaska istället, det är precis lika gosigt :) Stor kram!

Svar: Åh förstår att det måste vart hårt att höra att hon var utsvulten.. :-( Skönt att det ordnat sig med flaska nu då. Jag orkade inte heller pumpa, fanns inte tid och definitivt ingen energi att sitta där varannan timme.:-)) Kram på dig!
Cornelia

4 Jessica :

Vad bra skrivet. Vet fler som verkligen försökt och känt sig både påhoppade av andra och otroligt besvikna på sig själva när amningen inte fungerat. Hur kul är det att höra "men du kunde väl försökt lite mer" när man suttit och gråtit i hopplöshet för att man har försökt och försökt! Har ännu inga egna barn, men att du och andra berättar denna sidan av amning gör ju att jag känner att det blir nog bra hur det än blir :-)

Svar: Ja det blir det. <3 Sålänge man själv och barnet mår bra är allt som det ska!
Cornelia

5 Ida:

Skönt att höra att man inte är ensam. Min lille kille ville inte suga riktigt från första början och skrek mest när han kom till bröstet:( försökte pumpa men tyckte de va obehagligt och konstigt. Men flaska fungerar utmärkt och de känns som om vi båda kan njuta av en trevlig matstånd, även om han ibland inte vill suga riktigt på flaskan heller.

Svar: Ja det känns lite obehagligt att pumpa ut faktiskt..Inte alls som när bebisen suger. Kram!
Cornelia

6 giulia:

Håller med dig om att man inte ska skapa så mkt förväntnigar över amningen, alla papper och böcker gjorde det bara svårare. Jag blev så besviken när det inte funkade, blev stressad och fick ångest varje gång jag skulle amma men nu så funkar amningen delvis med amningsnapp men han föredrar flaska.

Jätte bra inlägg!!

Svar: Ja samma här, jag blev så otroligt besviken. Men skönt att du kan delamma iallfall :-)Kram på dig!
Cornelia

7 giulia:

Jaa det var jobbigt men sen inser man att det spelar ingen roll hur barnen får mat bara dom mår bra och fortsätter utvecklas. Alla är olika punkt slut man ska inte bry sig om andras åsikter heller.

Ja jag är glad att han kan ta lite bröst iallafall. :)

Fixar du bloggen själv eller har du någon som hlper dig? Måste fixa min blogg men har totalt glömt koder och så :/

8 Michaela- gravid med första barnet:

Skönt med någon som har vettiga åsikter! Tyvärr är det alldeles för mycket fokus på amning och om den inte funkar kommer mamman må dåligt, och det i sin tur påverkar barnet. Närhet kan man få på så många andra sätt :)
Hur mycket kostar ersättningen till Johannes varje månad? Vilken ersättning använder du? Jag kommer flaskmata min lilla tjej när hon kommer och är bara nyfiken på vad andra tycker funkar bäst för deras barn :)

Svar: Ja precis, håller med. Ersättning går på några hundra.. Det är inte billigt men det får man ta, haha. Ett paket (pulver) kostar ca 100:- och räcker max en vecka. Jag ger nestle NAN till Johannes. :-) Och kan rekommenderar MAMS flaskor, jättebra för att de ska svälja så lite luft som möjligt. Kram på dig!
Cornelia

9 Sara:

Jag tror det är viktigt att få informationen, men samtidigt är det också viktigt för barnmorskor (m.fl) att informera om vad det finns till hands om det nu inte skulle fungera. Man är aldrig en sämre mamma för att man matar med flaska - det viktigaste är ju att barnet får mat och mätt och belåten! Men sedan tror jag också att barnmorskorna ska vara lite mer peppande, jag hade en sådan barnmorska - hon var underbar. Det var svårt i början men jag gav mig f*n på det och hon var riktigt peppande. Hon sa till mig någon gång att "gör amningen att du mår dåligt ska du sluta, det viktigaste för ditt barn är att du som mamma är glad och lugn." Men när jag då sa att jag verkligen ville amma, så peppade hon mig mer - liksom gav tips, visade hur jag kunde hålla, redskap som fanns till hands o.s.v. Det gjorde att jag kände att jag hade stöd oavsett vad jag valde att göra!

Svar: Ja men det låter som en himla bra BM. Jag tycker ju att amning är det bästa, det är ju liksom fakta (bäst näring osv.) Men kan man inte, eller inte klarar av det av andra anledningar är det viktigt att få höra att andra saker duger lika bra. Skönt att din bm peppade dig! :-)
Cornelia

10 Emma:

Vet precis hur du känner! Hade aldrig ens tänkt på att inte amma, det kändes som det självklara valet. Efter förlossningen (fick barn i oktober) gick amningen hur bra som helst. Aron gick upp i vikt och åt varannan timme och var glad. Men min kropp var inte alltid så glad...På 10 dagar gick jag ner de 12 kg jag gått upp plus en del kilo till. Vid flera tillfällen fick jag väldigt hög feber, men kämpade på med amningen. När Aron var 2 månader gick det inte längre. Jag hade feber igen och han vägrade ta bröstet. Både jag och sambon kämpade, allt för att få i honom mat. Aron var hysterisk av hunger och vi var förtvivlade. Jag hade hört att det kunde vara svårt att få amningen att fungera om de fått på flaska så ville inte ge Aron via flaska. Till slut gick det inte längre, för att få i honom mat fick vi ge honom med flaska. Jag fick tid på amningsmottagningen på BB, var där flera gånger och har testat allt från att ligga på ett speciellt sätt och amma till amningsnapp. Till slut satt jag hemma med en elektrisk pump och pumpade ut mjölk för att kunna ge Aron det som alla barnmorskan hela tiden säger är bäst för barnet. Aron ville fortfarande inte ta bröstet. Jag pumpade och pumpade och gav via flaska vilket gjorde att jag kände mig väldigt låst. Hela tiden hade jag skuldkänslor för att jag inte klarade av att amma mitt barn för det är ju det bästa säger de på BB. På grund av detta fick jag knappt ut en droppe och det jag fick ut var rosa av blod för att jag gjorde allt för att få ut mat till mitt barn. Till slut bad min sambo mig att sluta. Varken jag eller min son mådde bra av det här och det finns så otroligt bra ersättning idag. Sedan december har vår son blivit flaskmatad och det är det bästa vi har gjort! Jag har inte varit sjuk en enda gång sen dess och både jag och Aron är harmoniska. Jag tycker att det är minst lika mysigt att mata via flaska som att amma och tycker att den här amningshetsen är så fel. Alla kan inte amma och man ska aldrig behöva ha skuldkänslor över att inte kunna amma!

Svar: Åh gud vilken jobbig tid det måste varit. Med viktnedgången, febern och all stress. Känner igen mig i det du säger, var riktigt ledsen och stressad när han vägrade bröstet. För han var så himla hungrig. Och man känner sig så dålig för att det inte funkar "som det ska". Skönt att ni gjorde valet med flaskan, det viktiga för barnet är att få i sig mat och att ha en mamma som mår bra, annars mår ju inte barnet bra.

Kram på dig!!
Cornelia

11 Emma:

Åh det låter precis som att det är jag som har skrivit detta inlägg! Maten räckte inte alls till hur mycket jag än försökte och tillslut blev hon så slö av att inte få i sig maten. Hon gick ner 300 gram på två dagar och både jag och sköterskan stod o ryckte i bröstet för att lyckas få min dotter att äta, men hon var så slö eftersom hon inte fick tillräckligt med mat när vi ammade. Jag hyrde en pump och efter 2 timmars pumpande hade jag fått ut 30 ml, inte konstigt att hon inte blev mätt. Så jag åkte direkt o köpte ersättning och tänkte att jag kan ju varva, att jag lyckas pumpa igång bröstet o sen ge henne ersättning så länge. Men efter en veckas pumpande och jag lyckades nu få ut 70-80 ml efter 2 timmars pumpande så gav jag upp. Det var på tok för mycket jobb för ingenting och Julia slutade bry sig om bröstet väldigt snabbt eftersom från flaskan kom det ju mat. Jag mådde väldigt dåligt över att inte kunna amma men efter 2-3 veckor hade jag blivit sams med mig själv och tanken på att flaskmata. Det finns inget bättre än att veta att ens barn blir mätt och nöjd!

12 Jenny:

Var bara tvungen att kommentera när jag såg detta.Du har gjort så rätt! Jag känner igen precis allt du skriva, din historia och dina känslor. SkillnDen mellan dig och mig var att jag försökte "ännu mer" som du skriver. Jag la mer vid bröstet, jag pumpade och pumpade och pumpade. För det var ju så viktigt. Nu sitter jag här med diagnosen förlossningsdepression med stressymtom efter 3 månader med detta. Så alla där ute, sluta amma om det inte fungerar på några veckor. Det är inte värt det! Följden kan bli sömntabletter, antidepressiva och sjukskrivning, att inte orka sitt barn på heltid och en sambo som får gå hem och vara föräldraledig. Och detta trots att man egentligen är superlycklig i livet, över sitt barn och i sin relation. Det barnmorskorna inte säger är att vi har en större sårbarhet för depression och stress efter förlossningen, så det vi annars kanske klarat (pump, frustration och stress under en tid) klara vi kanske inte nu. Så sluta amma är mitt råd. Med vänlig hälsning, "en som fått smaka på baksidan av amning"